På årets version av sjödagarna spelade sju spelevinkar. Det var Christina, Inga-Lill, Åke, Ann-Christin, Christer, Anette och Hanski. Det var lite tveksamt hur det skulle bli för regnet föll ännu en timme före uppträdandet och det kändes inte så lustigt. Medan vi övade i stadsbibliotekets musikpaviljong såg vi hur förbispatserande människor spände upp sina paraplyn. Men sedan slutade det att regna som tur var.
Årets upplägg såg lite annorlunda ut. Vi spelade inte på det gängse lastbilsflaket utan ställde oss framför museibyggnadens vida portar. Dessutom spelade vi utan el-förstärkning, helt akustiskt. Un-plugged som man började kallade det på 1980-talet. Det visade sig vara ett bra drag, vi upplevde spelningen som den bästa av alla sjökvartersspelningar. Vi hörde bra vad vi själva och andra spelade och publiken berättade också hur bra det hördes. Den bastanta träväggen vi stod framför förstärkte ljudet fint och gav det en skjuts i rätt riktning. De som ville lyssna på oss bänkade sig framför oss och de som ville slippa blev inte pådyvlade musiken via högtalaranläggningarna. Årets upplaga av spelningen uppskattades både av publiken och av oss själva. Inte illa fast vi spelade i ullstrumpor, ytterjackor och koftor. Och vi fick ett par nya fans från Lahtis som satt och lyssnade på oss under hela första setet och nästan hela det andra. Det gladde.
Christina med basen.
Åke och Anette, våra dragspelare.
Ann-Christin, Christer och Inga-Lill på fiol.
Paret från Lahtis vid bordsändan.
Hanski
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar