Väddö spelmansstämma 3 juli 2010

På bilden från vänster: Jalle, Christina, Ann-Christin, Inga-Lill och Christer.

Ålands spelmansgille med ett par vänner spelade på spelmansstämman i Väddö, första lördagen i juli. Det var Christina, Christer, Ann-Christin och Inga-Lill som tillsammans med Jalle och Hanski åkte dit. Vi tog Eckerölinjen på morgonen. Rederiet hade förtjänstfullt sponsrat Gillet med fribiljetter både för bil och spelemän. Vi hade gott om tid och drev omkring litet i Älmsta innan vi åkte ut till Kista bygdegård. Solen lyste från en molnfri himmel men tack och lov så blåste det rätt så mycket så det svalkade litet. Vi hade hoppats på lite svalare väder. Väddö-stämman har ordnats sedan 1973 berättade en av arrangörerna för oss och bara en gång under dom åren har solen inte skinit.

Vi övade lite invid en kohage och innan en an arrangörerna blåste in stämman hade en hel del publik och spelmän samlats. Under gemensamt spelande tågade vi så in i spellokalen, en rymlig lada. Sedan var det allspel, vi spelade en fem,sex låtar innan det blev tur för de enskilda spelmanslagen att uppträda. Vår andel löpte bra, vi spelade Emtviks snurren, Gå och marschera och Snubbelsnoa av Jalle, Brudlåt från Kumlinge, Kumlinge schottis och Karl-Augusts vals. Emellanåt klappade publiken takten så vi kände att det vi spelade nog gick hem. Det var roligt.

Under hela stämman pågick buskspel och bland instrumenten fanns förutom fiol också dragspel, nyckelharpa, kontrabas, durspel, gitarr och till och med en Sandvikens såg!

Efter uppträdandena spelades upp till dans med tre olika grupper. Stämman pågick från klockan 13 till 17.

Vi fick oss rikligt med fin musik serverat men en allvarsam tanke infann sig; var finns återväxten hos de församlade spelmännen? De allra flesta var medelålders och inga barn fanns med. Några yngre spelmän syntes till men de var väldigt få. Är spelmansstämmorna i denna form någonting som överlevt sig själva?

Hanski